förebrå

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av förebrå  Aktiv Passiv
Infinitiv förebrå förebrås
Presens förebrår förebrås
Preteritum förebrådde förebråddes
Supinum förebrått förebråtts
Imperativ förebrå
Particip
Presens förebrående, förebråendes
Perfekt förebrådd

förebrå

  1. (transitivt, reflexivt: förebrå sig) anklaga någon för att vara skyldig till något; placera en skuld på någon
    Synonymer: beskylla, anklaga, klandra, tillrättavisa
    Vi vill inte att man ömsesidigt skall förebrå och anklaga varandra.
    Du skall inte förebrå mig för att jag inte kan ge ett precist svar här och nu.
    Du ska inte förebrå dig, det är säkert inte något du kunnat påverka.
    Vanliga konstruktioner: förebrå ngn (för) ngt, förebrå ngn (för) att ngt gjorts, förebrå sig (för) ngt, förebrå sig (för) att ngt gjorts
    Fraser: (konkreta) ha inget att förebrå sig
    Besläktade ord: förebråelse, självförebråelse

Översättningar

[redigera]