förebrå

Svenska

Verb

Böjningar av förebrå	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förebrå	förebrås
Presens	förebrår	förebrås
Preteritum	förebrådde	förebråddes
Supinum	förebrått	förebråtts
Imperativ	förebrå	–
Particip
Presens	förebrående, förebråendes
Perfekt	förebrådd

förebrå

1. (transitivt, reflexivt: förebrå sig) anklaga någon för att vara skyldig till något; placera en skuld på någon

   Synonymer: beskylla, anklaga, klandra, tillrättavisa

   Vi vill inte att man ömsesidigt skall förebrå och anklaga varandra.

   Du skall inte förebrå mig för att jag inte kan ge ett precist svar här och nu.

   Du ska inte förebrå dig, det är säkert inte något du kunnat påverka.

   Vanliga konstruktioner: förebrå ngn (för) ngt, förebrå ngn (för) att ngt gjorts, förebrå sig (för) ngt, förebrå sig (för) att ngt gjorts

   Fraser: (konkreta) ha inget att förebrå sig

   Besläktade ord: förebråelse, självförebråelse

Översättningar

anklaga någon för att vara skyldig till något

• bokmål: bebreide, klandre
• danska: bebrejde ^(da)
• engelska: reproach ^(en), blame ^(en)
• franska: reprocher ^(fr), blâmer ^(fr)
• nynorska: bebreide ⁽ⁿⁿ⁾
• polska: zarzucać ^(pl), wyrzucać ^(pl)
• tyska: vorwerfen ^(de)