förgäta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av förgäta  Aktiv Passiv
Infinitiv förgäta förgätas
Presens förgäter förgäts (förgätes)
Preteritum förgat förgats
Supinum förgätit förgätits
Imperativ förgät
Particip
Presens förgätande, förgätandes
Perfekt förgäten

förgäta

  1. (ålderdomligt) glömma
    Han förgat intet tillfälle, at få yttra för henne sin eld. (Olov von Dalin)
    Hon var förgäten (’glömsk’) av sin plikt.
    Etymologi: Fornsvenska forgæta, danska forgæde, forgætte av medellågtyska vorgeten, av fornsaxiska forgetan; fornhögtyska fargezzan, tyska vergessen, fornengelska forgietan, engelska forget, en sammansättning av for-, svenska för-, uttryckande ’förlust’, och getan (jämför gitta) ’få tag i’ ’uppfatta’; att förgäta något är således att ’förlora uppfattningen’ om något.
    Besläktade ord: förgätmigej, för, gitta