gitta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av gitta 1 Aktiv
Infinitiv gitta
Presens gitter
Preteritum gitte, get, gat
Supinum gittat
Imperativ gitt
Particip
Presens
Perfekt

gitta 1

  1. (modalt hjälpverb) orka, förmå, idas, mäkta, känna för; ha lust med
    Jag gitter inte göra allt själv.
    Vi gitter inte i kväll.
    Han gitte inte göra sina läxor.
    Jag har inte gittat diska.
    I dag gitter jag allt jag planerat göra.
    Varianter: gita
    Etymologi: Av fornsvenska gita (”lyckas, kunna”) - jämför fornnordiska geta, av urgermanska *getan, "få tag i". Besläktat med förgäta, gåta, gissa, samt det från nordiska inlånade engelska get, "att få". Jämför även isländska geta.[1][2][3]
    Grammatik: Traditionellt sett styr detta verb supinum, likt isländska, men detta är förlegat.
    Jag hafuer så ondt i hofwud, / iag gitter eij lemmarna rördt.[1]


Böjningar av gitta 2 Aktiv
Infinitiv gitta
Presens gittar
Preteritum gittade
Supinum gittat
Imperativ gitta
Particip
Presens gittande, gittandes
Perfekt gittad

gitta 2

  1. (förortsslang) ge sig iväg, sticka, dra
    2006: Glassigt, Mange Schmidt:
    Jag vaknar upp, aah, solen skiner igen, dags för mig att gitta från lägenheten, men först alltid en dusch, inte lukta usch, stå högt i kurs, för det är glassiiiiiigt.
    Synonymer: tagga, pysa, dunsta
    Etymologi: Av turkiska gitmek.

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. 1,0 1,1 Svenska akademiens ordbok, internetupplagan: "gitta", läst 2010-01-25.
  2. Online Etymology Dictionary: "get", läst 2010-01-25.
  3. Nationalencyklopedins ordbok, internetupplagan: "gitta", läst 2010-01-25.