gitta

Svenska

Verb

Böjningar av gitta 1	Aktiv
Infinitiv	gitta
Presens	gitter
Preteritum	gitte, get, gat
Supinum	gittat
Imperativ	gitt
Particip
Presens	–
Perfekt	–

gitta 1

• uttal: /ˈjɪ̀ta/

1. (modalt hjälpverb) orka, förmå, idas, mäkta, känna för; ha lust med

   Jag gitter inte göra allt själv.

   Vi gitter inte i kväll.

   Han gitte inte göra sina läxor.

   Jag har inte gittat diska.

   I dag gitter jag allt jag planerat göra.

   Varianter: gita

   Etymologi: Av fornsvenska gita (”lyckas, kunna”) - jämför fornnordiska geta, av urgermanska *getan, "få tag i". Besläktat med förgäta, gåta, gissa, samt det från nordiska inlånade engelska get, "att få". Jämför även isländska geta.

   Grammatik: Traditionellt sett styr detta verb supinum, likt isländska, men detta är förlegat.

   Jag hafuer så ondt i hofwud, / iag gitter eij lemmarna rördt.

Böjningar av gitta 2	Aktiv
Infinitiv	gitta
Presens	gittar
Preteritum	gittade
Supinum	gittat
Imperativ	gitta
Particip
Presens	gittande, gittandes
Perfekt	gittad

gitta 2

• uttal: /ˈgɪ̀ta/

1. (förortsslang) ge sig iväg, sticka, dra

   2006: Glassigt, Mange Schmidt:

   Jag vaknar upp, aah, solen skiner igen, dags för mig att gitta från lägenheten, men först alltid en dusch, inte lukta usch, stå högt i kurs, för det är glassiiiiiigt.

   Synonymer: tagga, pysa, dunsta

   Etymologi: Av turkiska gitmek.

Översättningar

ge sig iväg

• engelska: run away ^(en)
• franska: calter ^(fr)
• japanska: ずらかる (zurakaru), とんずら (tonzura) suru-verb