förgripa

Svenska

Verb

Böjningar av förgripa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förgripa	förgripas
Presens	förgriper	förgrips (förgripes)
Preteritum	förgrep	förgreps
Supinum	förgripit	förgripits
Imperativ	förgrip	–
Particip
Presens	förgripande, förgripandes
Perfekt	förgripen

förgripa

1. (reflexivt: förgripa sig) gripa till (ofta sexuellt) våld mot (ofta yngre person)

   Han förgrep sig på sin styvdotter.

   Den dömde förgrep sig mot tjänstgörande ordningsvakten med bland annat slag mot vaktens huvud.

   Besläktade ord: förgripelse, förgriplig, förgriplighet

   Vanliga konstruktioner: förgripa sig på/mot ngn

Översättningar

gripa till våld mot

• engelska: violate ^(en), assault ^(en)
• franska: devancer ^(fr), anticiper ^(fr)
• polska: targnąć ^(pl) (się)
• tyska: Gewalt anwenden