förlåtelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av förlåtelse	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förlåtelse	förlåtelsen
Genitiv	förlåtelses	förlåtelsens

förlåtelse

1. utlåtande att någon är förlåten, att dennes oförrätt accepteras

   Han bad om förlåtelse för att han hade förstört hennes vas.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1385 (cirka), som fornsvenska forlatilse.

   Vanliga konstruktioner: förlåtelse för något, be om förlåtelse (för något)

   Besläktade ord: förlåta, förlåten, förlåt, förlåtlig

Översättningar

utlåtande att någon är förlåten

• engelska: forgiveness ^(en)
• finska: anteeksi ^(fi)
• franska: pardon ^(fr) m
• hebreiska: סְלִיחָה ^(he) f (slikhá)
• italienska: perdono ^(it) m
• portugisiska: perdão ^(pt) m
• spanska: perdón ^(es) m
• tyska: Vergebung ^(de) f, Verzeihung ^(de) f