förort

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förort  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förort förorten förorter förorterna
Genitiv förorts förortens förorters förorternas

förort

  1. (kulturgeografi) tätbebyggt område beläget nära eller i utkanten av en större tätort (utanför innerstaden)
    Järna räknas som en förort till i första hand Södertälje och i andra hand Stockholm.
    Jämför: stadsdel
    Synonymer: förstad, ytterstad
    Sammansättningar: förortsbakgrund, förortsbana, förortsbebyggelse, förortsbo, förortsbuss, förortscentrum, förortshak, förortskille, förortskommun, förortskomplex, förortslinje, förortsområde, förortssvenska, förortsslang, förortstrafik, förortståg, förortsvilla, Göteborgsförort, Stockholmsförort, Malmöförort


Översättningar[redigera]