fawn

Engelska

Substantiv

Böjningar av fawn	Singular	Plural
Nominativ	fawn	fawns
Genitiv	fawn's	fawns'

fawn

• uttal: (Storbritannien) fɔːn
• uttal: (USA) fɑːn

1. rådjurskalv, kid

   Etymologi: Av medelengelska, av anglo-normandiska, av fornfranska.

2. (färger) en ljust gulbrun färg

   Etymologi: Belagt sedan 1881.

Verb

Böjningar av fawn	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fawn	fawns	fawn
Preteritum	◀	fawned	▶
Perfektparticip	◀	fawned	▶
Presensparticip	◀	fawning, vard. fawnin'	▶

fawn

1. fjäska, smöra

   Etymologi: Av medelengelska faunen, av fornengelska fagnian, av fægen. Besläktat med svenska fägen.