finländare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

finländare

Böjningar av finländare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finländare finländaren, vard. finländarn finländare finländarna
Genitiv finländares finländarens, vard. finländarns finländares finländarnas
  1. person, i synnerhet man, från Finland utan hänsyn till vilken språkgrupp personen tillhör
    1924: Tiden:
    De finländare, som äro mäktiga både svenska och finska, äro kulturförmedlare mellan Finland i sin helhet och Skandinavien.

Ordets användning[redigera]

  • Då man särskilt vill framhålla att en person från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finne" begagnas.
  • Om man däremot vill särskilt framhålla att en person från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvensk" begagnas.
  • Benämningen "finländare" är ett samlingsnamn för en person från Finland, speciellt om en mansperson oberoende av etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländare" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en person från Finland.
  • Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finne", "finländare" och "finlandssvensk".

Etymologi[redigera]

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett neutralt substantiv för att beteckna en person från Finland utan avseende på etnisk bakgrund. På så sätt togs det nya substantivet "finländare" i bruk.

Översättningar[redigera]