finne

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av finne 1-2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finnar finnarna
Genitiv finnes finnens finnars finnarnas
Pojke med finnar (2) i pannan.

finne

  1. (nationaliteter) person, i synnerhet man, från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen
    1908: Nordisk familjebok:
    Finnmarker kallas ännu i dag många skogstrakter i mellersta Sveriges landskap (Värmland-Ångermanland), som en gång koloniserats af finnar.
    Etymologi: Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en man som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finne", i dess nya betydelse, i bruk.
    Sammansättningar: finnbygd, finnjänta, finnkniv, finnmark, finnmyrten, finnpojke, finnrissla, finnros, finnryssja, finnskog, finnsocken, finnstuga, finntorp, finnvävnad, skogsfinne
  2. (medicin) varfyllt hudutslag orsakat av inflammation i talgkörtel, det vill säga av hudsjukdomen akne
    1908: Nordisk familjebok:
    Oftast förekomma finnar i ansiktet hos unga personer af båda könen, i synnerhet under och efter pubertetsutvecklingen […].
    Hyponymer: kvissla
    Se även: pormask

Användning[redigera]

person
  • Då man särskilt vill framhålla att en person från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finne" begagnas.
  • Om man däremot vill särskilt framhålla att en person från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvensk" begagnas.
  • Benämningen "finländare" är ett samlingsnamn för en person från Finland, speciellt om en mansperson oberoende av etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländare" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en person från Finland.
  • Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finne", "finländare" och "finlandssvensk".

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av finne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finner finnene
Genitiv finnes finnens finners finnenes

finne m

  1. (nationalitet) finne
  2. (biologi) fena
    Sammansättningar: ryggfinne

Verb[redigera]

finne

  1. finna, hitta

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

finne

  1. finne

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av finne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finnar finnane

finne m

  1. (nationalitet) finne
  2. (biologi) fena
    Sammansättningar: ryggfinne

Verb[redigera]

finne

  1. finna, hitta