finska
Se även Finska.
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]finska
- böjningsform av finsk
Substantiv
[redigera]| Böjningar av finska 1. | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | finska | finskan |
| Genitiv | finskas | finskans |
| Som förled i sammansättningar används finsk-. | ||
| Böjningar av finska 2. | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | finska | finskan | finskor | finskorna |
| Genitiv | finskas | finskans | finskors | finskornas |
finska
- språk som huvudsakligen talas i Finland, vidare informellt samlingsnamn för direkt närliggande språk (se östersjöfinska)
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1556, av fornsvenska finska.
- finländska; kvinna från Finland
- Antonymer: finne, finsk
- Användning: Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet finska begagnas. Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet finlandssvenska begagnas. Benämningen finländska är ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund, med bibetydelsen att det kan finnas en språklig dimension som du inte vill poängtera (jämför finsk). Det bör påpekas att distinktionen mellan substantiven finska, finländska och finlandssvenska inte alltid är klara för folk.
- 1920: Folklynnen, Carl Gustaf Laurin:
- Då finskor äro eleganta, ha de ett mera mondänt, mera kontinentalt drag än våra försiktiga svenskor.
- Då finskor äro eleganta, ha de ett mera mondänt, mera kontinentalt drag än våra försiktiga svenskor.
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1514, av fornsvenska finska. Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en kvinna som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet finska, i dess nya betydelse, i bruk.
Översättningar
[redigera]språk
- afrikaans: Fins (af)
- albanska: gjuha finlandeze (sq)
- alemanniska: Finnisch
- aragonska: finés m
- armeniska: ֆիններեն (hy) (finneren)
- asturiska: finlandés (ast)
- bokmål: finsk (no)
- bretonska: finneg (br)
- bulgariska: фински m (finski)
- danska: finsk (da)
- engelska: Finnish (en)
- estniska: soome keel (et)
- finsk romani: finitiko tšimb
- finska: suomi (fi), suomen kieli (fi)
- franska: finnois (fr) m
- frisiska: Finsk (fy)
- högsorbiska: finšćina (hsb)
- indonesiska: bahasa Finlandia (id)
- isländska: finnska (is) f
- japanska: フィンランド語 (ja)
- jiddisch: פֿיניש (finish)
- korniska: Finnek m
- kurdiska: finî
- lettiska: somu valoda (lv)
- limburgiska: Fins (li)
- litauiska: suomių kalba (lt)
- nederländska: Fins (nl)
- nordfrisiska: Finsk
- nordsamiska: suomagiella
- nynorska: finsk (nn)
- occitanska: finés (oc), finlandés (oc)
- piedmontesiska: finlandèis
- polska: fiński (pl)
- portugisiska: finlandês (pt) m
- ryska: финский (ru)
- spanska: finés (es) m
- sydsamiska: soemengïele
- turkiska: Fince (tr)
- tyska: Finnisch (de)
- ukrainska: фінська мова (uk)