finska

Se även Finska.

Svenska

Substantiv

Böjningar av finska 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finska	finskan
Genitiv	finskas	finskans

Böjningar av finska 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finska	finskan	finskor	finskorna
Genitiv	finskas	finskans	finskors	finskornas

finska

1. språk som huvudsakligen talas i Finland
2. kvinna från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen

   1920: Folklynnen, Carl Gustaf Laurin:

   Då finskor äro eleganta, ha de ett mera mondänt, mera kontinentalt drag än våra försiktiga svenskor.

Användning

• Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finska" begagnas.
• Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvenska" begagnas.
• Benämningen "finländska" är ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländska" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en kvinna från Finland.
• Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finska", "finländska" och "finlandssvenska".

Etymologi

kvinna

• Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en kvinna som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finska", i dess nya betydelse, i bruk.

Översättningar

språk

armeniska: ֆիններեն (hy) (finneren) bokmål: finsk (no) bulgariska: фински m (finski) danska: finsk (da) engelska: Finnish (en) estniska: soome keel (et) finsk romani: finitiko tšimb finska: suomi (fi), suomen kieli franska: finnois (fr) högsorbiska: finšćina (hsb) indonesiska: bahasa Finlandia (id)

isländska: finnska (is) f japanska: フィンランド語 (ja) jiddisch: פֿיניש finish nordsamiska: suomagiella polska: fiński (pl) ryska: финский (ru) (fínskij) turkiska: Fince (tr) tyska: Finnisch (de) ukrainska: фінська мова (uk)

kvinna

engelska: Finnish (en) woman (en) finska: suomalainen (fi) nainen (fi) franska: Finnoise (fr) polska: Finka (pl)

ryska: финка (ru) spanska: finlandesa tyska: Finnin (de) f

Adjektiv

finska

1. böjningsform av finsk

Bosniska

Substantiv

Finska f

• uttal: /fîːnskaː/

Böjningar av finska	Singular	Plural
Nominativ	Finska	–
Genitiv	Finske	–
Dativ	Finskoj	–
Ackusativ	Finsku	–
Vokativ	Finska	–
Lokativ	Finskoj	–
Instrumental	Finskom	–

1. Finland