finska

Se även Finska.

Svenska

Substantiv

Böjningar av finska 1.	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finska	finskan
Genitiv	finskas	finskans
Som förled i sammansättningar används finsk-.

Böjningar av finska 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finska	finskan	finskor	finskorna
Genitiv	finskas	finskans	finskors	finskornas

finska

1. språk som huvudsakligen talas i Finland
2. kvinna från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen

   1920: Folklynnen, Carl Gustaf Laurin:

   Då finskor äro eleganta, ha de ett mera mondänt, mera kontinentalt drag än våra försiktiga svenskor.

Användning

• Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finska" begagnas.
• Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvenska" begagnas.
• Benämningen "finländska" är ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländska" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en kvinna från Finland.
• Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finska", "finländska" och "finlandssvenska".

Etymologi

språk

• Belagt i svenska språket sedan 1556, på fornsvenska finska.

kvinna

• Belagt i svenska språket sedan 1514.

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en kvinna som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finska", i dess nya betydelse, i bruk.

Översättningar

språk

• afrikaans: Fins ^(af)
• albanska: gjuha finlandeze ^(sq)
• alemanniska: Finnisch
• aragonska: finés
• armeniska: ֆիններեն ^(hy) (finneren)
• asturiska: finlandés ^(ast)
• bokmål: finsk ^(no)
• bretonska: finneg
• bulgariska: фински m (finski)
• danska: finsk ^(da)
• engelska: Finnish ^(en)
• estniska: soome keel ^(et)
• finsk romani: finitiko tšimb
• finska: suomi ^(fi), suomen kieli
• franska: finnois ^(fr)
• frisiska: Finsk ^(fy)
• högsorbiska: finšćina ^(hsb)
• indonesiska: bahasa Finlandia ^(id)
• isländska: finnska ^(is) f
• japanska: フィンランド語 ^(ja)
• jiddisch: פֿיניש finish
• korniska: finnek
• kurdiska: finî
• lettiska: somu valoda
• limburgiska: Fins ^(li)
• litauiska: suomių kalba ^(lt)
• nederländska: Fins ^(nl)
• nordfrisiska: Finsk
• nordsamiska: suomagiella
• nynorska: finsk ⁽ⁿⁿ⁾
• occitanska: finés, finlandés ^(oc)
• piedmontesiska: Finlandèis
• polska: fiński ^(pl)
• portugisiska: finlandês
• ryska: финский ^(ru) (fínskij)
• spanska: finés ^(es)
• turkiska: Fince ^(tr)
• tyska: Finnisch ^(de)
• ukrainska: фінська мова ^(uk)

kvinna

• engelska: Finnish ^(en) woman ^(en)
• finska: suomalainen ^(fi) nainen ^(fi)
• franska: Finnoise ^(fr)
• frisiska: Finse
• polska: Finka ^(pl)
• portugisiska: finlandesa
• ryska: финка ^(ru)
• spanska: finlandesa
• tyska: Finnin ^(de) f, Finnländerin ^(de) f

Adjektiv

finska

1. böjningsform av finsk