forn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även forn- och fórn.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av forn  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum forn
Neutrum fornt
Bestämd
singular
Maskulinum forne
Alla forna
Plural forna
  Predikativt
Singular Utrum
Neutrum
Plural
Kompareras inte.
Adverbavledning

forn

  1. (nu mest i fasta fraser) förutvarande, något som varit förr
    1894 (3 mar): Svenska kulturdrag från 1600-talet. (Ulricehamns Tidning):
    Den svenske bonden bibehöll ännu på denna tid i mångt och mycket forn sed och forn enkelhet.
    1905 (23 dec): Dödsfall. (Jemtland: Veckoblad af Östersundsposten):
    Redan för omkring 50 år sedan började han taga reda på det som var gammalt och fornt och särskildt lade han an på gamla mynt, hvaraf han var ägare till en icke så obetydlig samling.
    Vanliga konstruktioner: forna tider, gammalt och fornt, forna Jugoslavien
    Synonymer: före detta, tidigare, förfluten
    Sammansättningar: forndanska, fornhögtyska, fornengelska, fornkristen, fornkung, fornkväde, fornlämning, fornminne, fornnordiska, fornsed, fornskandinavisk, fornsvenska, forntid, fornåker

Översättningar[redigera]

Katalanska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av forn  Singular Plural
Maskulinum forn forns

forn m

  1. ugn
  2. bageri
    Synonymer: fleca, forn de pa