forntid

Svenska

Substantiv

Böjningar av forntid	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	forntid	forntiden	forntider	forntiderna
Genitiv	forntids	forntidens	forntiders	forntidernas

forntid

1. (främst i singular) tidsepok som i svensk historieskrivning vanligen avser tiden före kristendomens införande (cirka år 1050)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1770.

Översättningar

tidsepok som i svensk historieskrivning vanligen avser tiden före kristendomens införande (cirka år 1050)

• danska: oldtid, fortid ^(da)
• engelska: antiquity ^(en)
• finska: muinaisaika ^(fi)
• spanska: antigüedad ^(es) f
• tyska: Altertum ^(de) n, Vorzeit ^(de) f