forplantning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av forplantning  Singular Plural
maskulinum & femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ forplantning forplantninga, forplantningen forplantninger forplantningene
Genitiv forplantnings forplantningas, forplantningens forplantningers forplantningenes

forplantning mf

  1. fortplantning
    Sammansättningar: forplantningsdrift, forplantningsdyktig, forplantningslære, forplantningsorgan
    Besläktade ord: forplante

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av forplantning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ forplantning forplantningen
Genitiv forplantnings forplantningens

forplantning u

  1. fortplantning
    Sammansättningar: forplantningsevne, forplantningsorgan
    Besläktade ord: forplante

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av forplantning  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ forplantning forplantninga forplantninger forplantningene

forplantning f

  1. fortplantning
    Varianter: forplanting
    Sammansättningar: forplantningsevne, forplantningsfør, forplantningslære, forplantningsorgan
    Besläktade ord: forplanta, forplante