furore

Svenska

Substantiv

Böjningar av furore	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	furore	furoren
Genitiv	furores	furorens

furore u

1. (ålderdomligt) variant av furor; stormande bifall, succé

   en rövarepjäs, vilken den tiden gjorde furore även på kungliga scenen

   Salongen utbrast i en så skallande applåd, att [...] Med en sådan furore hade aldrig pjäsen gått över scenen.

   Etymologi: Av italienska furore och latinets furor (raseri).

   Besläktade ord: furie, furioso

Bokmål

Substantiv

Böjningar av furore	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	furore	furoren
Genitiv	furores	furorens

furore m

1. stormande bifall, succé

   gjøre furore

   göra succé, väcka uppseende

   Besläktade ord: furie, furioso

Danska

Substantiv

Böjningar av furore	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	furore	furoren
Genitiv	furores	furorens

furore u

1. stormande bifall, succé

   Synonymer: begejstring, opsigt

2. raseri, upprördhet

   Synonymer: forargelse, forfærdelse, opsigt

Besläktade ord: furie

Etymologi: Av italienska furore och latinets furor (raseri).

Nynorska

Substantiv

Böjningar av furore	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	furore	furoren

furore m

1. stormande bifall, succé

   Ho gjorde (vekte) furore som songstjerne.

   Hon gjorde succé som sångstjärna.

   Besläktade ord: furie, furioso