fyr

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
fyr

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fyr  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fyr fyren fyrar, (fyrer) fyrarna, (fyrerna)
Genitiv fyrs fyrens fyrars, (fyrers) fyrarnas, (fyrernas)
Långe Jan på Öland, en mycket känd fyr i Sverige

fyr

  1. (sjöfart, optik) tornliknande sjömärke avsett för att avge ljussignaler för sjöfarten, och i flygplanets tidiga historia även optisk markering av luftleder, med hjälp av stora strålkastare
    Besläktade ord: farologi
    Sammansättningar: angöringsfyr, ensfyr, fiskefyr, flygfyr, fyrapparat, fyrbyggnad, fyrkaraktär, fyrpanna, fyrskepp, fyrtorn, hamnfyr, kustfyr, ledfyr, radiofyr, sektorfyr, varningsfyr
  2. (i uttryck) eld, brasa eller avfyrande av skjutvapen
    Okända män satte fyr på kaféet.
    Vanliga konstruktioner: sätta fyr på, få fyr i (spisen), göra upp (en) fyr, ge fyr
    Sammansättningar: fyrverkeri
  3. (vardagligt) glad man
    Steffe var en glad fyr och en god vitsmakare.

Översättningar[redigera]

Räkneord[redigera]

fyr

  1. (oftast i ramsor) kortform av fyra
    Ett, två, tre, fyr...
    Sammansättningar: fyrbarnsfamilj, fyrdörrars, fyrgradig, fyrhjulig, fyrhjuling, fyrhjulsdrift, fyrhjulsdriven, fyrmannalag, fyrspann, fyrspår, fyrtakt, fyrtio

Bottniska[redigera]

Adverb[redigera]

fyr

  • uttal: /fʏ́ːɾ/, /fɞ́ːɾ/, /fǿːɾ/ (betonat); /fɞ́ɾ/ (obetonat)
  1. förr
    Etymologi: Av fornnordiska fyrr.
    Besläktade ord: fyri, fyrst
    Fraser: fyr i verłdĕnn

Konjunktion[redigera]

fyr

  1. för, eftersom
    Synonymer: fyr dí, fyr dý,

Preposition[redigera]

fyr

  1. för
  2. framför

Substantiv[redigera]

fyr m

  1. (sjöfart) för

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fyr 1-2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fyr fyren fyre fyrene
Genitiv fyrs fyrens fyres fyrenes
Böjningar av fyr 3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fyr fyrren fyrre fyrrene
Genitiv fyrs fyrrens fyrres fyrrenes
Böjningar av fyr 4 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ fyr fyrren
Genitiv fyrs fyrrens
Böjningar av fyr 5-8 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fyr fyret fyr fyrene
Genitiv fyrs fyrets fyrs fyrenes

fyr u

  1. kille; pojkvän
  2. (träd) tall, fura
    Sammansättningar: fyrrekogle, fyrrenål, fyrreskov
  3. (material) furu
  4. fyr; sjömärke
  5. värmepanna
  6. eld
    Synonymer: ild

Verb[redigera]

fyr

  1. böjningsform av fyre