gård

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även gard, gárð och gǫ́rð.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av gård  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gård gården, vard. gårn gårdar gårdarna
Genitiv gårds gårdens, vard. gårns gårdars gårdarnas

gård

  1. området runt ett hus
    Han gick ut på gården för att klippa gräset.
  2. en eller flera bebodda byggnader, vanligtvis på landsbygden
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Grammatik: Gård har en stelnad dativform, gårde, som återfinns i uttrycket gammal i gårde. Jämför gå man ur huse. I talspråk och vardagligt skriftspråk förekommer även formen gårn i bestämd form.
Etymologi: Av fornsvenska garþer, av fornnordiska garðr.
Sammansättningar: 4H-gård, bakgård, bigård, bondgård, borggård, fasangård, fruktträdgård, granngård, gårdsbutik, gårdsfarihandlare, gårdsfolk, gårdsförsäljning, gårdshus, gårdskarl, gårdsnamn, gårdsplan, gårdstomt, gårdstomte, gårdsträd, gärdsgård, herrgård, humlegård, hundgård, hästgård, hönsgård, innergård, kyrkogård, mjölkgård, mångård, nästgårds, strutsgård, svingård, trädgård, ungdomsgård, vingård, vårtgård, örtagård
Fraser: gammal i gårde

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av gård  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gård gården gårder gårdene
Genitiv gårds gårdens gårders gårdenes

gård m

  1. variant av gard; gård