galder

Svenska

Substantiv

Böjningar av galder	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	galder	galdern	galdrar	galdrarna
Genitiv	galders	galderns	galdrars	galdrarnas

galder u

1. (folktro, ålderdomligt) besvärjelse
2. (mytologi, asatro) fornnordisk besvärjelse i form av magisk sång; trollsång

   1893: Sämund den vises Edda (översatt av Fredrik Sander):

   Då kom tillstädes den vala, som är kallad Groa, Örvandel den käckes hustru; hon gol sina galdrar öfver Tor, till dess att stenyxan lossnade.

   1898: Nordmanna-Mystik, Albert Ulrik Bååth:

   Då sjunger modern honom goda galdrar, nio skyddande lyckosånger, som kunna bärga honom fram öfver alla hinder.

   Hyponymer: lyckosång

   Etymologi: Av fornsvenska galder, belagt i språket sedan 1300-talet, av fornnordiska galdr, äldre galdʀ, från äldre urgermanska *galdraz. På runsvenska ᚵᛆᛚᚦᚽᚱ (galþer, galdher).

   Vanliga konstruktioner: gala galdrar, kväda galdrar

   Sammansättningar: galderkonst, galdrasmed, läkegalder, skyddsgalder

   Besläktade ord: galdra

   Se även tesaurus: Trollmedel

Översättningar

fornnordisk besvärjelse i form av magisk sång

• bokmål: galder ^(no) m
• danska: galder u

Danska

Substantiv

Böjningar av galder	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	galder	galderen
Genitiv	galders	galderens

galder u

1. (mytologi, asatro) galder

   Etymologi: Av fornnordiska galdr..

Fornsvenska

Substantiv

1. besvärjelse

   1300-tal: Sermones sacri Svecice. Cod. AM 787 4°:

   Thin ilzska scal awita tik / oc thin franuænda fran gudhi oc rætte tro til troldom ok liff ok galdra ok andra diafwls konstir scal awita tik

   Din ilska skall åvita dig / och din frånvända från gud och rätta tro till trolldom och lev (trollmedel) och galder och andra djävulskonster skall åvita dig

2. song

Nynorska

Substantiv

galder m

1. (mytologi, asatro) galder

   Etymologi: Av fornnordiska galdr..