galla

Se även gälla.

Svenska

Substantiv

Böjningar av galla	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	galla	gallan
Genitiv	gallas	gallans
Som förled i sammansättningar används gall-.

galla

1. (fysiologi) kroppsvätska som består av vatten, gallsalter, bilirubin och kolesterol och som bildas av levern och samlas upp i gallblåsan innan den senare kontraherar och pressar ut gallan i duodenum där den behövs för nedbrytning och upptag av fett

   Sammansättningar: gallbesvär, gallblåsa, gallgång, gallsalt, gallsjuk, gallsten, gallsyra

2. (på växt) tumör, svulst, knöl

Översättningar

kroppsvätska

• baskiska: behazun ^(eu)
• engelska: bile ^(en)
• finska: sappi ^(fi)
• franska: bile ^(fr) f
• jiddisch: גאַל f (gal)
• nederländska: gal ^(nl)
• ryska: желчь ^(ru) f
• spanska: bilis ^(es) f
• tyska: Galle ^(de) f

tumör

• engelska: gall ^(en)
• tyska: Galle ^(de) f

Verb

Böjningar av galla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	galla	gallas
Presens	gallar	gallas
Preteritum	gallade	gallades
Supinum	gallat	gallats
Imperativ	galla	–
Particip
Presens	gallande, gallandes
Perfekt	gallad

galla

1. (ålderdomligt) skalla, eka

   1914: Kejsarn av Portugallien : en Värmlandsberättelse, Selma Lagerlöf:

   Han sjöng och sjöng om, så att det gallade i skogen.

   Sammansättningar: Gallasjön

   Etymologi: Verbalavledning av gall.

Översättningar

Översättningar

• tyska: gallen ^(de)