gambit

Svenska

Substantiv

Böjningar av gambit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gambit	gambiten	gambitar	gambitarna
Genitiv	gambits	gambitens	gambitars	gambitarnas

gambit

1. (schack) spelöppning där en av spelarna offrar en bonde för att förbättra sin egen ställning eller vinna tempo

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1839. Av italienska gambitto.

Sammansättningar

budapestgambit damgambit drottninggambit

elefantgambit evansgambit kungsgambit

volgagambit

Engelska

Substantiv

Böjningar av gambit	Singular	Plural
Nominativ	gambit	gambits
Genitiv	gambit's	gambits'

gambit

• uttal: ˈɡæm.bɪt

1. knep, utspel
2. (schack) gambit

Etymologi: Av italienska gambetto, ursprungligen ett slags knep inom brottning.