gauntlet

Engelska

Substantiv

Böjningar av gauntlet	Singular	Plural
Nominativ	gauntlet	gauntlets
Genitiv	gauntlet's	gauntlets'

gauntlet

• uttal: ˈgɔ:nt.lət

1. handske till rustning; pansarhandske; harneskhandske

   Etymologi: Av fornfranska gantelet, av urgermanska *wantuz. Besläktat med svenskans vante.

2. (historia, militärt) gatlopp

   Synonymer: gantlet

   Vanliga konstruktioner: running the gauntlet

   Etymologi: Av svenska gatlopp. Troligen lånat av engelska soldater i samband med Trettioåriga kriget.