gene

Baskiska

Substantiv

gene

1. (biologi) gen

   Besläktade ord: genetika

Bokmål

Substantiv

Böjningar av gene	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gene	genen	gener	genene
Genitiv	genes	genens	geners	genenes

gene m

1. plåga, obehag

   Varianter: gêne

   Besläktade ord: sjenere

   Jämför: gen

Danska

Substantiv

Böjningar av gene	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gene	genen	gener	generne
Genitiv	genes	genens	geners	genernes

gene u

1. plåga, obehag

   Det bekræfter nemlig, at lus var en gene allerede dengang.

   Det bekräftar nämligen, att löss var en plåga redan på den tiden.

   Sammansättningar: hverdagsgene, lugtgene, støjgene

   Besläktade ord: genere

   Etymologi: Från franska gêne (tvång, plåga).

   Jämför: gen

Engelska

Substantiv

Böjningar av gene	Singular	Plural
Nominativ	gene	genes
Genitiv	gene's	genes'

gene

1. (biologi) gen

   Besläktade ord: genetic, genetics

   Jämför: genie, gin, jeans

Nynorska

Substantiv

Böjningar av gene	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gene	genen	genar	genane

gene m

1. plåga, obehag

   Varianter: gêne

   Besläktade ord: sjenere

   Jämför: gen