Hoppa till innehållet

plåga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även pläga och plaga.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av plåga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ plåga plågan plågor plågorna
Genitiv plågas plågans plågors plågornas
Som förled i sammansättningar används plågo-.

plåga

  1. en ihållande smärta, besvär
    Synonymer: pina, kval
    Sammansättningar: plågoande
    Besläktade ord: plågeri

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av plåga  Aktiv Passiv
Infinitiv plåga plågas
Presens plågar plågas
Preteritum plågade plågades
Supinum plågat plågats
Imperativ plåga –
Particip
Presens plågande, plågandes
Perfekt plågad

plåga

  1. tillfoga smärta eller lidande
    Synonymer: pina, smärta, sarga, tortera, martera
  2. starkt bekymra
    1996: Dokument rörande spelaren Rubashov, Carl-Johan Vallgren:
    Tanken på att Paracelsus nånstans i djupet av sitt förfall bär på nyckeln till hans gåta plågar honom, för han inser att den ligger där som på havets botten, långt nere i en djuphavsgrav, omöjlig att få upp.
    Synonymer: oroa, ansätta, anfäkta, tynga

Översättningar

[redigera]