godord

Svenska

Substantiv

Böjningar av godord	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	godord	godordet	godord	godorden
Genitiv	godords	godordets	godords	godordens

godord n

1. (historiskt eller asatro) område som inordnas under en gode/gydja

   1839: Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia, Johan Jakob Nordström:

   Med afseende på templet inom Godordet, kan man kalla det ett district, som hade sitt särskilda tempel för sig.

   1897 (21 jul): Jemtland och Herjedalen. (Jämtlands Tidning):

   Hvad som hörde under samma »gode», bildade ett »godord».

   2005: Att se och tänka med ritual: kontrakterande ritualer i de isländska släktsagorna, Peter Habbe:

   Det var i huvudsak inte en territoriell indelning utan snarare personell, vilket innebär att varje bonde på Island hade möjlighet att välja att tillhöra ett godord utifrån den gode som var innehavare av ämbetet och som man ville sympatisera med.

   Varianter: godeord (nyhedendom)

   Etymologi: Av isländska goðorð.

   Sammansättningar: godordsman

Översättningar

område som inordnas under en gode/gydja

• bokmål: godord n
• danska: godord n
• engelska: godord ^(en)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av godord	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	godord	godordet	godord	godorda, godordene
Genitiv	godords	godordets	godords	godordas, godordenes

godord n

1. (historiskt eller asatro) godord

   Etymologi: Av fornnordiska goðorð.

Danska

Substantiv

Böjningar av godord	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	godord	godordet	godord	godordene
Genitiv	godords	godordets	godords	godordenes

godord n

1. (historiskt eller asatro) godord

   Etymologi: Av fornnordiska goðorð.

Engelska

Substantiv

Böjningar av godord	Singular	Plural
Nominativ	godord	godords
Genitiv	godord's	godords'

godord

1. (historiskt eller asatro) godord

   Etymologi: Av fornnordiska goðorð.