gren

Svenska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenen	grenar	grenarna, åld. el. dial. grenarne
Genitiv	grens	grenens	grenars	grenarnas, åld. el. dial. grenarnes

trädgrenar (växtdelar)

gren u (även n)

1. från träd eller buske hård utstickande del som bär mindre kvistar eller blad

   Akta så att du inte kör in i grenen.

   Besläktade ord: grena (reflexivt verb)

2. en organisation e.d. som kommer från eller tillhör en större organisation e.d.; inriktning

   Sammansättningar: paradgren

3. viss sorts tävling i ett sportevenemang

   Synonymer: sportgren, disciplin

4. (anatomi, vardagligt) området där benen går ihop med torson

   1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:

   En gång [...] tyckte Aron att [Robert] [...] inte lydde kvickt nog, och han gav sin lille dräng en spark i själva grenet.

   Mät insidan av byxbenet från grenen ned till byxans nederkant.

Besläktade ord: grena, grenig, grenighet

Översättningar

del på träd och buskar

engelska: branch (en) finska: oksa (fi) franska: branche (fr) f isländska: grein (is)

litauiska: šaka (lt) f nordsamiska: oaksi polska: gałąź (pl) f, konar (pl) m tyska: Ast (de) m, Zweig (de) m

del-organisation

engelska: branch (en) franska: branche (fr) f

polska: dział (pl) m tyska: Zweig (de) m

viss sorts tävling

engelska: event (en) franska: discipline (fr)

polska: dyscyplina (pl) f tyska: Sportart (de) f, Disziplin (de) f

området där benen går ihop med torson

franska: entrejambe (fr) f

polska: krocze (pl) n

Bottniska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenę̆	greni	grenirn
Dativ		grenĕnn		grenum

gren f

• uttal: /ɡréːɳ/, /ɡréːn/

1. gran

   Etymologi: Av en urnordisk kollektivform *granja-; jämför gres.

   Varianter: græn

   Sammansättningar: grenkegł’