gren

Svenska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenen	grenar	grenarna
Genitiv	grens	grenens	grenars	grenarnas

trädgrenar (växtdelar)

gren u (även n)

1. från träd eller buske hård utstickande del som bär mindre kvistar eller blad

   Akta så att du inte kör in i grenen.

   Besläktade ord: grena (reflexivt verb)

2. en organisation e.d. som kommer från eller tillhör en större organisation e.d.; inriktning

   Sammansättningar: paradgren

3. viss sorts tävling i ett sportevenemang

   Synonymer: sportgren, disciplin

4. (anatomi, vardagligt) området där benen går ihop med torson

   1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:

   En gång [...] tyckte Aron att [Robert] [...] inte lydde kvickt nog, och han gav sin lille dräng en spark i själva grenet.

   Mät insidan av byxbenet från grenen ned till byxans nederkant.

Besläktade ord: grena, grenig, grenighet

Översättningar

del på träd och buskar

engelska: branch (en) finska: oksa (fi) franska: branche (fr) f isländska: grein (is)

litauiska: šaka (lt) f nordsamiska: oaksi polska: gałąź (pl) f, konar (pl) m tyska: Ast (de) m, Zweig (de) m

del-organisation

engelska: branch (en) franska: branche (fr) f

polska: dział (pl) m tyska: Zweig (de) m

viss sorts tävling

engelska: event (en) franska: discipline (fr)

polska: dyscyplina (pl) f tyska: Sportart (de) f, Disziplin (de) f

området där benen går ihop med torson

franska: entrejambe (fr) f

polska: krocze (pl) n

Bottniska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenę̆	greni	grenirn
Dativ		grenĕnn		grenum

gren f

• uttal: /ɡréːɳ/, /ɡréːn/

1. gran

   Etymologi: Av en urnordisk kollektivform *granja-; jämför gres.

   Varianter: græn

   Sammansättningar: grenkegł’