gren

Svenska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenen	grenar	grenarna
Genitiv	grens	grenens	grenars	grenarnas

grenar [1] på ett träd (växtdelar)

gren u (även n)

1. från träd eller buske hård utstickande del som bär mindre kvistar eller blad

   Akta så att du inte kör in i grenen.

   Besläktade ord: grena (reflexivt verb)

   Sammansättningar: tallgren, tregrenad, trädgren, utgrenad, vittförgrenad, vittutgrenad

2. en organisation e.d. som kommer från eller tillhör en större organisation e.d.; inriktning

   Sammansättningar: forskningsgren, försvarsgren, industrigren, näringsgren, produktionsgren, sidogren, släktgren, teknikgren, vapengren, verksamhetsgren, vetenskapsgren, yrkesgren, ämnesgren

3. viss sorts tävling i ett sportevenemang

   Synonymer: idrottsgren, sportgren, disciplin

   Sammansättningar: fartgren, favoritgren, friidrottsgren, grenseger, hoppgren, kastgren, löpgren, paradgren, tävlingsgren

4. (anatomi, vardagligt) området där benen går ihop med torson

   1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:

   En gång [...] tyckte Aron att [Robert] [...] inte lydde kvickt nog, och han gav sin lille dräng en spark i själva grenet.

   Mät insidan av byxbenet från grenen ned till byxans nederkant.

   Sammansättningar: byxgren

Sammansättningar: grenhopp, grenkil, grenklyka, grenkontakt, grenledning, grenljus, grenrör, grenskott, grentorka, grenuttag, grenverk

Besläktade ord: avgrena, förgrena, förgrenad, grena, grenig, grenighet, grensla, grensle, ogrenad

Översättningar

del på träd och buskar

• engelska: branch ^(en)
• finska: oksa ^(fi)
• franska: branche ^(fr) f
• isländska: grein ^(is)
• kroatiska: grana ^(hr) f
• litauiska: šaka ^(lt) f
• nordsamiska: oaksi
• polska: gałąź ^(pl) f, konar ^(pl) m
• tyska: Ast ^(de) m, Zweig ^(de) m

del-organisation

• engelska: branch ^(en)
• franska: branche ^(fr) f
• polska: dział ^(pl) m
• tyska: Zweig ^(de) m

viss sorts tävling

• engelska: event ^(en)
• franska: discipline ^(fr)
• polska: dyscyplina ^(pl) f
• tyska: Sportart ^(de) f, Disziplin ^(de) f

området där benen går ihop med torson

• franska: entrejambe ^(fr) f
• kroatiska: prepona f
• polska: krocze ^(pl) n

Bottniska

Substantiv

Böjningar av gren	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gren	grenę̆	greni	grenirn
Dativ		grenĕnn		grenum

gren f

• uttal: /ɡréːɳ/, /ɡréːn/

1. gran

   Etymologi: Av en urnordisk kollektivform *granja-; jämför gres.

   Varianter: græn

   Sammansättningar: grenkegł’