ben

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Ben.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ben 1-3. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ben benet ben benen
Genitiv bens benets bens benens
Not:

I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt bena(s).

Böjningar av ben 4 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ ben benet
Genitiv bens benets

ben

  1. (anatomi) kroppsdel som djur eller människa går med eller står
    Synonymer: skank, skånk
  2. (överfört) hög och smal del (ofta flera stycken) av ett föremål som föremålet står på; föremål som liknar ett ben
  3. (anatomi) del av ett inre skelett
    Synonymer: knota
  4. (anatomi) kalkhaltigt material som bygger upp skelettet
  5. (dart) del av match
    Synonymer: leg

Etymologi[redigera]

Fornsvenska ben, ursprungligen endast i betydelsen skelettdel, senare om kroppsdelen. Besläktat med engelska bone, tyska Bein. Rotbetydelsen torde vara "rak" (jämför isländska beinn med den betydelsen) och ordet är då besläktat med bena.

Besläktade ord[redigera]

  • bena (i uttrycket "bena ur": ta bort benen ur en fisk)

Sammansättningar[redigera]

kroppsdel
del av föremål
skelettdel

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Nederländska[redigera]

Verb[redigera]

ben

  1. böjningsform av zijn

Lågskotska[redigera]

Substantiv[redigera]

ben

  1. berg
    Etymologi: Ordet är lånat från skotsk gäliska beinn.

Turkiska[redigera]

Pronomen[redigera]

ben

  1. jag