ben

Se även Ben.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ben 1-4, 6.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ben	benet	ben	benen
Genitiv	bens	benets	bens	benens
Not: I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt bena(s).

Böjningar av ben 5.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ben	benet
Genitiv	bens	benets

ben

• uttal: /beːn/

1. (anatomi) kroppsdel som djur eller människa går med eller står på

   Synonymer: skank, skånk

2. (överfört) hög och smal del (ofta flera stycken) av ett föremål som föremålet står på; föremål som liknar ett ben (1.)
3. (överfört, bildligt) en av (normalt) flera väsentliga delar som tillsammans hjälper något (t.ex. ett förslag eller organisation) att fungera såsom tänkt
4. (anatomi) del av ett inre skelett

   Synonymer: knota

5. (anatomi) kalkhaltigt material som bygger upp skelettet
6. (dart) del av match

   Synonymer: leg

Etymologi: Fornsvenska ben, ursprungligen endast i betydelsen skelettdel, senare om kroppsdelen. Besläktat med engelska bone, tyska Bein. Rotbetydelsen torde vara "rak" (jämför isländska beinn med den betydelsen) och ordet är då besläktat med bena.

Besläktade ord: bena (i uttrycket "bena ur": ta bort benen ur en fisk), -bent

Sammansättningar: bakben, benknota, bordsben, bröstben, fiskben, framben, högerben, skenben, stolsben, träben, underben, vadben, vänsterben

Fraser: ha flera ben att stå på, lägga benen på ryggen, stå på egna ben

Översättningar

kroppsdel att gå eller stå på

• albanska: këmbë
• bokmål: bein ^(no) n, ben ^(no) n
• bosniska: noga f
• danska: ben ^(da) n
• engelska: leg ^(en)
• finska: jalka ^(fi), sääri ^(fi)
• franska: jambe ^(fr) f
• isländska: fótur ^(is) m, fótleggur ^(is) m, löpp ^(is) f
• italienska: gamba ^(it) f
• japanska: 脚 ^(ja) (あし ^(ja), ashi)
• kroatiska: noga ^(hr)
• litauiska: koja ^(lt) f
• nederländska: been ^(nl) n
• polska: noga ^(pl) f
• portugisiska: perna ^(pt)
• ryska: нога ^(ru) f
• slovenska: noga ^(sl)
• spanska: (för personer) pierna ^(es) f, (för djur) pata ^(es) f
• tyska: Bein ^(de) n
• vallonska: djambe ^(wa)

del av föremål

• bokmål: bein ^(no) n, ben ^(no) n
• danska: ben ^(da) n
• engelska: leg ^(en)
• franska: pied ^(fr) m
• isländska: fótleggur m
• italienska: gamba ^(it) f
• nederländska: poot ^(nl) m
• spanska: pata ^(es) f
• tyska: Bein ^(de) n

väsentlig del

skelettdel

• albanska: asht ^(sq)
• asturiska: güesu ^(ast)
• baskiska: hezur ^(eu)
• bokmål: bein ^(no) n, ben ^(no) n, knokkel ^(no) m
• danska: knogle ^(da) u, ben ^(da) n
• engelska: bone ^(en)
• finska: luu ^(fi)
• franska: os ^(fr) m
• iriska: cnámh
• isländska: bein ^(is) n
• italienska: osso ^(it) m
• japanska: 骨 ^(ja) (ほね ^(ja), hone)
• klassisk grekiska: ὀστέον
• kurdiska: hestî ^(ku)
• latin: os ^(la) n
• litauiska: kaulas ^(lt) m
• maltesiska: għadma f
• nederländska: bot ^(nl) n, been ^(nl) n
• polska: kość ^(pl) f
• portugisiska: osso ^(pt)
• ryska: кость ^(ru) f
• spanska: hueso ^(es) m
• tyska: Knochen ^(de) m (knota), Gräte ^(de) f (fiskben)

material som bygger upp skelettet

• bokmål: bein ^(no) n, ben ^(no) n
• engelska: bone ^(en)
• finska: luu ^(fi)
• franska: os ^(fr) m
• japanska: 骨 ^(ja) (ほね ^(ja), hone)
• nederländska: been ^(nl) n
• polska: kość ^(pl) f
• spanska: hueso ^(es) m
• tyska: Knochen ^(de) m

(dart) del av match

Franska

Interjektion

ben

1. (vardagligt) visst, säkert, uppenbarligen; öh, tja
2. (vardagligt) kort variant av bien (bra)

Nederländska

Verb

ben

1. böjningsform av zijn

Lågskotska

Substantiv

ben

1. berg

   Etymologi: Ordet är lånat från skotsk gäliska beinn.

Turkiska

Pronomen

ben

1. jag