häl

Se även hal och hål.

Svenska

Substantiv

Böjningar av häl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	häl	hälen	hälar	hälarna
Genitiv	häls	hälens	hälars	hälarnas

häl

häl

• uttal: ˈhɛːlⓘ

1. (anatomi) den bakersta delen av foten på vissa djur, såsom människan

   Etymologi: Av fornsvenska hæl.

   Sammansättningar: akilleshäl, hälben, hälkappa, hälknöl, hälsena

   Fraser: ha i hälarna, hack i häl, följa i hälarna

Översättningar

den bakersta delen av foten

• armeniska: կրունկ ^(hy) (krunk)
• azerbajdzjanska: daban ^(az)
• bokmål: hæl ^(no) m
• danska: hæl ^(da)
• engelska: heel ^(en)
• ewe: afɔkpodzi
• finska: kantapää ^(fi)
• franska: talon ^(fr) m
• frisiska: hakke
• färöiska: hælur m
• hebreiska: עָקֵב ^(he)
• isländska: hæll ^(is) m
• italienska: tallone ^(it) m
• japanska: 踵 ^(ja) (かかと ^(ja), kakato, きびす, kibisu)
• jiddisch: פּיאַטע f (pyate)
• kazakiska: табан ^(kk)
• kikai: あどぅ
• nederländska: hiel ^(nl) m
• polska: pięta ^(pl) f
• portugisiska: calcanhar ^(pt) m
• spanska: talón ^(es) m
• tjeckiska: pata ^(cs)
• turkiska: taban ^(tr), topuk ^(tr)
• tyska: Ferse ^(de) f