hämnd

Svenska

Substantiv

Böjningar av hämnd	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hämnd	hämnden
Genitiv	hämnds	hämndens

hämnd

1. gärning som vanligen syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv; uppstår vanligen från ett känslomässigt och starkt begär

   1905 (6 jun): Fjällkonungens dotter (Västergötlands Annonsblad), Sigvald Götsson:

   Hon kväfde den försonliga känsla som ville arbeta sig fram i hennes bröst för att gifva hatet och hämnden åter plats.

   Terroristen påstod att attentatet var en hämnd för alla hans döda vänner.

   Jämför: repressalie, revansch, upprättelse, vedergällning

   Besläktade ord: hämnas

   Fraser: hämnden är ljuv

   Sammansättningar: blodshämnd, hämndaktion, hämndbegär, hämndgirig, hämndkänsla, hämndlysten, hämndlystnad

   Etymologi: Av fornsvenska hæmd.

Översättningar

gärning som syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv

• bokmål: hevn m
• bulgariska: отмъщение ^(bg)
• danska: hævn u
• engelska: revenge ^(en), vengeance ^(en)
• finska: kosto ^(fi)
• franska: vengeance ^(fr) f, revanche ^(fr) f
• isländska: hefnd f
• italienska: vendetta ^(it) f
• japanska: 復讐 ^(ja) (fukushuu)
• kroatiska: osveta ^(hr) f
• ladino: vengansa f
• nederländska: wraak ^(nl) f
• polska: zemsta ^(pl) f
• ryska: месть ^(ru) f
• spanska: venganza ^(es) f
• turkiska: intikam ^(tr)
• tyska: Rache ^(de) f