hús

Se även hus.

Bottniska

Substantiv

Böjningar av hús	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hús	húse	hús	húsa
Dativ		húsen		húsom

hús n

• uttal: /hʉ́ːs/ (Umeå, Skellefteå); /héʊ̯ːs/, /híʊ̯ːs/ (Luleå)

1. hus (vanl. bygning)
2. avträde; dass

Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom

Användning: Bostadshus kallas hellre bygning

Sammansättningar: féhús, húsdrag, húsknǫus, húsværm, húsvist, kułahús, lákhús, vaknhús, viðahús#Bottniska

Besläktade ord: hús’, húsning

Färöiska

Substantiv

Böjningar av hús	Singular		Plural
	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hús	húsið	hús	húsini
Ackusativ	hús	húsið	hús	húsini
Dativ	húsi	húsinum	húsum	húsunum
Genitiv	hús	húsins	húsa	húsanna

hús

1. hus

• uttal: /hʉuːs/

Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom

Isländska

Substantiv

Böjningar av hús	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hús	húsið	hús	húsin
Ackusativ	hús	húsið	hús	húsin
Dativ	húsi	húsinu	húsum	húsunum
Genitiv	húss	hússins	húsa	húsanna

hús

1. hus

Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom

Sammansättningar: eldhús

Ungerska

Substantiv

hús

1. kött