hagel

Se även Hagel.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hagel 1, 3.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hagel	haglet
Genitiv	hagels	haglets

Böjningar av hagel 2, 4.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hagel	haglet	hagel	haglen
Genitiv	hagels	haglets	hagels	haglens

hagel

• uttal: ha:gelhɑːgel

1. (meteorologi) nederbörd bestående av små ispartiklar, så kallade hagelkorn

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet.

   Besläktade ord: hagla

   Sammansättningar: hagelby, hagelfall, hagelkorn, hagelskur, hagelstorm

2. kort för hagelkorn
3. kollektivt om projektiler skjutna ur ett hagelgevär

   Sammansättningar: hagelbössa, hagelgevär, hagelskott, hagelskur, hagelsvärm

4. en enskild projektil i en hagelsvärm; liten projektil skjuten ur ett hagelgevär

Etymologi: Av fornsvenska haghl., av fornnordiska hagl.

Översättningar

nederbörd

• alemanniska: Haagel
• asturiska: xarazu m
• bosniska: grad m, tuča f
• engelska: hail ^(en)
• finska: raesade, rakeet ^(fi) pl, rae ^(fi)
• franska: grêle ^(fr) f
• italienska: grandine ^(it) f
• japanska: 雹 ^(ja) (ひょう, hyō)
• jiddisch: האָגל‎ (hogl)
• katalanska: calamarsa ^(ca) f, calabruix ^(ca) m
• lulesamiska: tjuormas
• malajiska: hujan batu
• nederländska: hagel ^(nl) m
• polska: grad ^(pl) m
• portugisiska: granizo ^(pt) m
• spanska: granizo ^(es) m
• tyska: Hagel ^(de) m, Hagelschauer ^(de) m
• zazaiska: torge ^(diq) f

gevärshagel

• finska: hauli ^(fi)
• polska: śrut ^(pl)
• ryska: град ^(ru) m, дробь ^(ru) f (drob') kollektivt
• turkiska: saçma ^(tr)
• tyska: Schrot ^(de)
• zazaiska: sanate f