hind

Svenska

Substantiv

Böjningar av hind	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hind	hinden	hindar	hindarna
Genitiv	hinds	hindens	hindars	hindarnas

hind

1. fullväxt hona av hjortdjur

   Etymologi: Av fornsvenska hind, av fornnordiska hind, av urgermanska *hindiz f.

Översättningar

fullväxt hona av hjortdjur

• engelska: doe ^(en), hind ^(en)
• franska: biche ^(fr) f
• tyska: Hirschkuh ^(de) f, Hindin ^(de) f, Hinde ^(de) f

Engelska

Adjektiv

Böjningar av hind
Positiv	hind
Komparativ	hinder
Superlativ	hindmost
Adverbavledning	–

hind

• uttal: haɪnd

1. bakre

Substantiv

Böjningar av hind	Singular	Plural
Nominativ	hind	hinds
Genitiv	hind's	hinds'

hind

1. hind