hinder

Svenska

Substantiv

Böjningar av hinder 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hinder	hindret	hinder	hindren
Genitiv	hinders	hindrets	hinders	hindrens

Böjningar av hinder 2	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hinder	hindret
Genitiv	hinders	hindrets

hinder

1. någonting som stoppar, försenar eller gör svårare

   Synonymer: aber

   Besläktade ord: förhinder, hindra, hinderlig

   Sammansättningar: hinderlöpning, trafikhinder, verkställighetshinder

   Fraser: till hinders

   Lågkonjunkturen är ett hinder för min karriär.

2. friidrottsgren där deltagarna tävlar i löpning med vissa hinder (1)

Översättningar

någonting som stoppar

• engelska: obstacle ^(en)
• finska: este ^(fi)
• franska: obstacle ^(fr) m
• isländska: farartálmi ^(is) m
• portugisiska: obstáculo ^(pt) m
• ryska: загво́здка ^(ru) f
• spanska: obstáculo ^(es)
• tyska: Hindernis ^(de) n

idrottsgren

• finska: estejuoksu ^(fi), aitajuoksu ^(fi)
• tyska: Hindernislauf m

Engelska

Adjektiv

hinder

1. böjningsform av hind

Verb

Böjningar av hinder	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	hinder	hinders	hinder
Preteritum	◀	hindered	▶
Perfektparticip	◀	hindered	▶
Presensparticip	◀	hindering, vard. hinderin'	▶

hinder

1. förhindra, hindra

Tyska

Verb

hinder

1. böjningsform av hindern