hor

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hor  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ hor horet
Genitiv hors horets

hor

  1. (ålderdomligt) tidigare straffbart sexuellt umgänge utanför äktenskapet; begå hor

Etymologi[redigera]

Äldre fornsvenska hor. Från urgermanska *khoraz (femininum *khoron-), varav även engelska whore, från indoeuropeiska roten *kwar- eller *ka-, "älska", "åtrå"; jämför latin carus, "kär", varav även svenska ordet kär (och indirekt karess), lettiska kars, "lysten", forniriska cara, "vän", sanskrit caru "älsklig", och kamah, "kärlek" (jämför Kamasutra).

Synonymer[redigera]

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

hor

  1. hor
    Du må ikke begå hor.
    Du skall icke begå hor.