illegitimacy

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

illegitimacy

  • uttal: ˌɪl.ɪˈdʒɪt.ə.mə.si
  1. illegitimitet, det att något inte följer lagen eller vad som anses rätt
    Antonymer: legitimacy
    Besläktade ord: illegitimate
  2. det att barn föds utanför äktenskapet
    Användning: Med "illegitimacy rate" avses antalet barn födda utom äktenskapet per 1000 kvinnor i fertil ålder.
    The illegitimacy rate has increased from 7.1 in 1940 to 23.5 in 1965.
    Förekomsten av utomäktenskapliga födslar har ökat från 7,1 1940 till 23,5 1965.