barn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
barn

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn 1-2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barnen
Genitiv barns barnets barns barnens
Som förled i sammansättningar används barn- eller barna-.
Not:

I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt barna(s).

barn

  1. minderårig människa; människa under 13 år eller under 18 år (det finns olika definitioner); människa tillhörande lägsta ålderskategorin (till skillnad från t ex ungdom, tonåring, vuxen, äldre) (ibland även om djur)
    Synonymer: unge, batting, frö, glop, glytt, kids pl, kripp (orsamål), knodd, snoris, spoling
    Antonymer: vuxen
  2. avkomling till förälder oavsett ålder
    Synonymer: unge, kids pl, kripp (orsamål), knodd, telning
    Hyponymer: dotter, son
    Antonymer: förälder
  3. (fysik, oböjligt) måttyta och reaktionstvärsnitt, 1 barn (b) = 10−28
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: barnslig
Sammansättningar: adoptivbarn, bagarbarn, barnadråp, barnadödlighet, barnafödande, barnaga, barnarbete, barnarov, barnasinne, barnavård, barnbarn, barncykel, barndom, barndomshem, barnfilm, barnflicka, barnförlamning, barnhem, barnkalas, barnkammare, barnkläder, barnkrubba, barnkull, barnläkare, barnmorska, barnpension, barnperspektiv, barnpornografi, barnporr, barnrumpa, barnsjukdom, barnsjukhus, barnsko, barnskådespelare, barnsoldat, barnspråk, barnstol, barnsäker, barnsäng, barntillåten, barnträdgård, barnunge, barnvagn, barnvisa, barnvänligt, barnäktenskap, bonusbarn, brorsbarn, bröstbarn, dagbarn, dagbarnvårdare, ensambarn, flickebarn, gatubarn, gossebarn, mellanbarn, nyckelbarn, provrörsbarn, skäggbarn, spädbarn, styvbarn, syskonbarn, systerbarn, underbarn, änglabarn, önskebarn
Fraser: Barn gör i by som det hemma är vant., barn utom äktenskap, Bränt barn skyr elden., Kärt barn har många namn., Lika barn leka bäst.
Etymologi: Av fornsvenska barn. Av gemensamt germanskt *barna-, en participbildning till roten i bära i betydelsen "föda"; jämför participet buren (för betydelsen särskilt nyburen, "nyfödd" eller ibland "som nyss har kalvat"), engelska born, "född", samt även en motsvarande bildning i de baltiska språken, som i lettiska bērns, "barn". I svenskan är betydelsen "avkomling" den ursprungliga, och "minderårig" har utvecklats därifrån.

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barna, barnene
Genitiv barns barnets barns barnas, barnenes

barn n

  1. barn

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet børn børnene
Genitiv barns barnets børns børnenes

barn

  1. barn
    Sammansättningar: barndom, barneseng, børnearbejde, børnehave, børnehaveklasse, børnehavevirksomhed, børnelæge, børnemishandling, børneopdragelse, børnevenlig

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
Nominativ barn barns
Genitiv barn's barns'

barn

  1. lada
    The barn was on fire, but we were asleep.
    Ladan brann, men vi sov.
  2. barn; ett ytmått

Forndanska[redigera]

Substantiv[redigera]

barn n

  1. barn
    Etymologi: Av fornnordiska barn.
    Grammatik: Bfsg. barnæt, ofpl. børn.

Fornnordiska[redigera]

Substantiv[redigera]

barn n

  1. barn

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnit barn barnin
Ackusativ barn barnit barn barnin
Dativ barni, barne barninu, barneno barnum, barnom barnumin, barnomen
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið børn børnini
Ackusativ barn barnið børn børnini
Dativ barni barninum børnum børnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn
    Besläktade ord: barna
    Sammansättningar: barnabarn, barnagarður, barnaskúli, barnatrúgv, barnauppaling, barndómsár, barndómur, barnleysur, barnsligur, barntøka

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið börn börnin
Ackusativ barn barnið börn börnin
Dativ barni barninu börnum börnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av barn  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn, born barna, borna

barn n

  1. barn