imam

Svenska

Substantiv

Böjningar av imam	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	imam	imamen	imamer	imamerna
Genitiv	imams	imamens	imamers	imamernas

imam

• uttal: /ɪˈmɑːm/

1. (religion) böneledare; inom shiitisk islam en ledare på hög nivå

   Etymologi: Av arabiska إِمَام (ʾimām).

Översättningar

islamisk böneledare

• albanska: imam ^(sq) m
• amhariska: ኢማም (ʾimam)
• arabiska: إِمَام m (ʾimām)
• armeniska: իմամ ^(hy) (imam)
• bengali: ইমাম ^(bn) (imam)
• bokmål: imam m
• bulgariska: има́м ^(bg) m (imám)
• danska: imam u
• engelska: imam ^(en)
• franska: imam ^(fr) m
• grekiska: ιμάμης ^(el) m (imámis)
• hebreiska: אִימָאם m (imám)
• jiddisch: אימאַם m (imam)
• koreanska: 이맘 ^(ko) (imam)
• kurdiska: îmam ^(ku)
• nederländska: imam ^(nl) m
• rumänska: imam ^(ro) m
• ryska: има́м ^(ru) m (imám)
• spanska: imán ^(es) m
• swahili: imamu ^(sw)
• tadzjikiska: имом ^(tg) (imom)
• tamil: இமாம் ^(ta) (imām)
• tatariska: имам ^(tt) (imam)
• thai: อิหม่าม ^(th) (ì-màam)
• tjeckiska: imám ^(cs) m
• tyska: Imam m
• urdu: امام‎ ^(ur) m (imām)
• uzbekiska: imom ^(uz)

Engelska

Substantiv

Böjningar av imam	Singular	Plural
Nominativ	imam	imams
Genitiv	imam's	imams'

imam

• uttal: /ɪˈmɑːm/

1. imam

   Etymologi: Av arabiska إِمَام (ʾimām).

Franska

Substantiv

Böjningar av imam	Singular	Plural
Maskulinum	imam	imams

imam

• uttal: /i.mam/

1. imam

   Etymologi: Av arabiska إِمَام (ʾimām).