infalla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av infalla  Aktiv
Infinitiv infalla
Presens infaller
Preteritum inföll
Supinum infallit
Imperativ infall
Particip
Presens infallande, infallandes
Perfekt

infalla

  1. inträffa, äga rum (om tidpunkt)
    År 2007 inföll påskafton den sjunde april.
  2. falla in /mot något/
    Låt laserstrålen infalla mot ytan.

Översättningar[redigera]