infamy

Engelska

Substantiv

Böjningar av infamy	Singular	Plural
Nominativ	infamy	infamies
Genitiv	infamy's	infamies'

infamy

• uttal: ˈɪn.fə.mi

1. vanära, vanrykte, skamrykte (vanhedrande rykte)
2. ökändhet (negativt kändisskap)

   He achieved infamy as a bank robber.

   Han uppnådde ökändhet som bankrånare.

Etymologi: Av fornfranska infamie, av latinska infamia.

Besläktade ord: infamous