insubordination

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av insubordination  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ insubordination insubordinationen insubordinationer insubordinationerna
Genitiv insubordinations insubordinationens insubordinationers insubordinationernas

insubordination

  1. vägran att lyda order
    Sammansättningar: insubordinationsbrott
    Etymologi: Av latinska, bokstavligen ”icke-underordning”.
    Se även tesaurus: Upplösning, Genstörtighet, Obehörighet

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av insubordination  Singular Plural
Nominativ insubordination insubordinations
Genitiv insubordination's insubordinations'

insubordination

  • uttal: (Storbritannien) ˌɪn.səˌbɔː.dɪˈneɪ.ʃən, (USA) ˌɪn.səˌbɔːɹ.dəˈneɪ.ʃən
  1. insubordination

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av insubordination  Singular Plural
Femininum insubordination insubordinations

insubordination f

  • uttal: ɛ̃.sy.bɔʁ.di.na.sjɔ̃
  1. insubordination