ironi

Svenska

Substantiv

Böjningar av ironi	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ironi	ironin	ironier	ironierna
Genitiv	ironis	ironins	ironiers	ironiernas

ironi

1. det att uttrycka en sak, fast (uppenbart) mena en annan; används ofta i hånande syfte; kan uppfattas som en form av humor

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1788. Via latinska īrōnīa av grekiska εἰρωνεία (eirōneía).

   Besläktade ord: ironisk

   Fraser: ödets ironi

   Jämför: sarkasm

   Se även tesaurus: Missaktning, Gäckeri, Kvickhet, Namnförändring, Ordvarietet, Osanning, Falskhet, Oegentlighet, Tvetydighet, Modifikation

Översättningar

Översättningar

• engelska: irony ^(en)
• franska: ironie ^(fr) f
• isländska: háð ^(is) n
• katalanska: ironia ^(ca) f
• polska: ironia ^(pl)
• ryska: ирония ^(ru) f (irónija)
• tyska: Ironie ^(de) f