isrand

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av isrand  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ isrand isranden isränder isränderna
Genitiv isrands israndens isränders isrändernas

isrand u

  1. iskant, randen av isen (på vattenytan, isberg eller glaciär)
    En massa isberg lösbryts från den antarktiska isranden och simmar fritt omkring i havet.
    När den vikande isranden omkring år 8000 f. Kr. släppte kontakten med Billingens norra ända, sänktes plötsligt Baltiska issjöns yta genom en väldig tappningskatastrof.
  2. rand (remsa, skikt) av is i frusen jord (tjäle)
    Man har i ett tjälprov av finkornigt material med israndad tjäle iakttagit att jordskikten mellan isränderna är ofrusna eller endast partiellt frusna.