kämpe
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av kämpe | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kämpe | kämpen | kämpar | kämparna |
| Genitiv | kämpes | kämpens | kämpars | kämparnas |
kämpe
- (något vardagligt) person som kämpar /tappert/; person som /trots stor vedermöda/ arbetar mycket hårt med att nå ett mål
- Du är mig allt en riktig liten kämpe!
- (historia) krigare, stridande, främst manlig sådan
- Sammansättningar: barrikadkämpe, envigskämpe (envigeskämpe), frihetskämpe, förkämpe, hovkämpe, krigskämpe, medkämpe, motkämpe, sjökämpe, slagskämpe, stridskämpe, tornerkämpe, tvekämpe, vagnkämpe
- Antonymer: kämparinna, kämperska (feminina avledningar)
- Varianter: kämpare
- Etymologi: Av fornsvenska kæmpe, av medellågtyska kempe.[1]
- Sammansättningar: kämparanda (kämpaanda), kämpaglöd, kämpalik, kämpasaga, kämpavis, kämpavisa
- Se även tesaurus: Mod, Stridsman, Orubblighet
Översättningar
[redigera]person som kämpar /tappert/
- bokmål: forkjemper m
- isländska: bardagamaður m
- kroatiska: borac m, borkinja (hr) f
- tyska: Kämpfer (de) m