krigare

Svenska

Substantiv

Böjningar av krigare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krigare	krigaren, vard. krigarn	krigare	krigarna
Genitiv	krigares	krigarens, vard. krigarns	krigares	krigarnas

krigare

1. (militärt) person som deltar i strid

   Värnlösas tårar flyta, mord och mordbrand härja landet när krigaren drager svärdet.

   Synonymer: soldat, krigsman

   Se även tesaurus: Mod, Stridsman, Krigföring

Översättningar

Översättningar

• belarusiska: во́ін m, вае́нны m
• bokmål: kriger ^(no) m
• bosniska: ratnik m
• bulgariska: войни́к ^(bg) m, во́ин ^(bg) m
• danska: kriger u
• engelska: warrior ^(en)
• estniska: sõjaväelane
• finska: sotilas ^(fi), solttu ^(fi)
• franska: guerrier ^(fr)
• grekiska: μαχητής ^(el) m (machitís)
• italienska: guerriero ^(it) m, guerriera ^(it) f
• japanska: 武士 ^(ja) (ぶし, bushi)
• jiddisch: שלאַכטמאַן‎ m (shlakhtman)
• kroatiska: ratnik m, ratnica f
• nederländska: krijger ^(nl)
• nynorska: krigar m
• polska: wojownik ^(pl), żołnierz ^(pl), wojak ^(pl) m, woj m
• portugisiska: guerreiro ^(pt) m, guerreira ^(pt) f
• ryska: боец ^(ru) m, во́ин ^(ru) m, вое́нный ^(ru) m, воя́ка ^(ru) m
• slovakiska: vojak ^(sk) m
• spanska: guerrero ^(es) m, guerrera ^(es) f
• tjeckiska: bojovník ^(cs) m, voják ^(cs) m
• tyska: Krieger ^(de) m
• ukrainska: во́їн m, воя́к m, військо́вий ^(uk) m
• ungerska: harcos ^(hu)