känga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

<okänd ordklass> på svenska: bildigt

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av känga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ känga kängan kängor kängorna
Genitiv kängas kängans kängors kängornas

känga

  1. tjockare och kraftigare sko, eventuellt med halvhögt skaft
    1917: Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter, Gerda Meyerson:
    Hennes kängor, det enda par hon ägde, sågo bedrövliga ut.
    Etymologi: Av finska kenkä.
    Sammansättningar: snörkänga
    Fraser: ge någon en känga

Översättningar[redigera]