Hoppa till innehållet

kald

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även kâld.

Bokmål

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

kald

  1. kall
    Det er kaldt ute.
    Det är kallt ute.
    Nordmenn blir gjerne ansett som et kaldt folkeslag sammenlignet med andre europeere.
    Norrmän anses ofta som ett kallt folkslag jämfört med andra europeer.
    Synonymer: kjølig
    Antonymer: varm, het
    Etymologi: Från fornnordiska kaldr.
    Besläktade ord: kulde
    Sammansättningar: iskald

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kald  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kald kaldet kald kaldene
Genitiv kalds kaldets kalds kaldenes

kald n

  1. kall, kallelse, uppdrag, ämbete
    Sammansättningar: bønnekald, præstekald
  2. pastorat
    Sammansättningar: kaldskapellan
  3. beslut, uppgift, sak (att avgöra)
    Det er ikke mit kald som direktør at...
    Det är inte min sak som direktör att...
  4. rop, läte
  5. telefonsamtal, uppringning
    Giv mig et kald!
    Slå mig en signal! Ring mig!
    Synonymer: ring
    Sammansättningar: frikald

Verb

[redigera]

kald

  1. böjningsform av kalde

Nynorska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

kald

  1. kall