Hoppa till innehållet

kamma

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av kamma  Aktiv Passiv
Infinitiv kamma kammas
Presens kammar kammas
Preteritum kammade kammades
Supinum kammat kammats
Imperativ kamma –
Particip
Presens kammande, kammandes
Perfekt kammad

kamma

  1. ordna (hår) med en kam
    Det är svårt att kamma håret när man har många tovor.
    Etymologi: Kamma, av fornsvenska kamba, ersatte den äldre varianten kämma, av fornsvenska kemba.
    Sammansättningar: finkamma
    Fraser: kamma hem, kamma noll

Översättningar

[redigera]

Svensk romani

[redigera]

Verb

[redigera]

kamma

  1. ha