kan

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

kan

  1. böjningsform av kunna

Substantiv[redigera]

kan

  1. furstetitel hos tatarer, turkar och mongoler, ex. vis. Djingis Kan (Khan). Stavas även khan eller chan

Översättningar[redigera]

Afrikaans[redigera]

Verb[redigera]

kan

  1. kunna

Bambara[redigera]

Substantiv[redigera]

kan

  1. språk

Bokmål[redigera]

Verb[redigera]

kan

  1. böjningsform av kunne

Haitisk kreol[redigera]

Adverb[redigera]

kan

  1. när
    Etymologi: Från franska quand.
    Synonymer: kilè

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kan  Singular Plural
Nominativ kan kannen

kan

  1. kanna

Verb[redigera]

kan

  1. böjningsform av kunnen

Nynorska[redigera]

Verb[redigera]

kan

  1. böjningsform av kunne

Romani[redigera]

Substantiv[redigera]

kan m

  1. öra
    Etymologi: Kognat med hindi कान (kān), punjabi ਕੰਨ (kann, “öra”).

Turkiska[redigera]

Substantiv[redigera]

kan

  1. blod