karamell

Svenska

Substantiv

Böjningar av karamell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karamell	karamellen	karameller	karamellerna
Genitiv	karamells	karamellens	karamellers	karamellernas

karamell

1. liten godisbit (speciellt en hård sådan gjord av smält socker och som är avsedd att sugas på)
2. en bärnstensbrun och trögflytande eller helt stelnad substans som bildas när strösocker smälts och upphettas till hög temperatur (omkring 200 °C) så att det karamelliseras

Etymologi: Belagt i språket sedan 1775. Av franska caramel med samma betydelse, av spanska caramelo, möjligen en ombildning av latinska cannamellis (”sockerrör”), diminutiv av calamus.

Sammansättningar: bröstkaramell, karamellfabrik, karamellfärg, karamellkokare, karamellmassa, karamellpudding, karamellpåse, karamellsås, smällkaramell

Se även: karamellisering, konfekt, sötsak

Översättningar

liten godisbit

• belarusiska: цуке́рка f
• bokmål: karamell ^(no) m
• danska: karamel u
• engelska: sweet ^(en), bonbon ^(en), hard candy ^(en), boiled sweet ^(en)
• finska: karamelli ^(fi)
• franska: bonbon ^(fr), caramel ^(fr)
• portugisiska: caramelo ^(pt)
• ryska: конфе́та ^(ru) f, караме́ль ^(ru) f
• tyska: Bonbon ^(de) n, Karamelle ^(de) f
• ukrainska: цуке́рка ^(uk) f

Bokmål

Substantiv

karamell

1. karamell
2. stöt
3. elektrisk stöt