kennen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för kennen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv kennen
Presensparticip kennend
Perfektparticip gekannt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich kenne  du kennst  er, sie, es kennt 
Plural wir kennen  ihr kennt  sie kennen 
Preteritum Singular ich kannte  du kanntest  er, sie, es kannte 
Plural wir kannten  ihr kanntet  sie kannten 
Imperativ
Singular - kenne ! -
Plural - kennt ! kennen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich kenne  du kennest  er, sie, es kenne 
Plural wir kennen  ihr kennet  sie kennen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich kennte  du kenntest  er, sie, es kennte 
Plural wir kennten  ihr kenntet  sie kennten 

kennen

  1. känna, veta vem någon är
    Kenne ich Sie?
    Känner jag Er?
  2. känna till, veta; vara medveten om eller ha grundläggande kunskaper om
    Kennst du das Lied? - Ja, ich kenne es.
    Känner du till sången? - Ja, jag känner till den.

Användning[redigera]

känna till, veta

Jämför:

Kennst du die dieses Lied? - Ja, ich kenne es.
Känner du till den här sången? - Ja, jag känner till den.

med:

Weißt du, wo er wohnt? - Nein, ich weiß nich wo er wohnt.
Vet du var han bor? - Nej, jag vet inte var han bor.

Om frasen kan tänkas utgöra svaret på en fråga, och man kan byta ut referensen till det som frågas om (sången respektive var han bor) med ett enda substantiv eller pronomen (förutom ett opersonligt "det"), så används "kennen", i annat fall används "wissen".[1]

Se även[redigera]

Källor[redigera]