kika

Svenska

Verb

Böjningar av kika	Aktiv
Infinitiv	kika
Presens	kikar
Preteritum	kikade
Supinum	kikat
Imperativ	kika
Particip
Presens	kikande, kikandes
Perfekt	–

kika

1. titta med stor noggrannhet, titta nyfiket eller i hemlighet

   Synonymer: glutta

Översättningar

Översättningar

• finska: katsoa ^(fi)
• tyska: gucken ^(de)

Bottniska

Verb

kika

• uttal: /ʨʰèːkʰa/

1. tugga på något, som är mycket segt

   Synonymer: jærg’

2. ideligen, oupphörligt arbeta med något; oupphörligen kinka, gnälla efter, begära något; gräla länge och tråkigt om samma sak

   Hǫnn kikað svø leng’ við mig, svø ég gæt fá um eð i lyktĕnn.

   Han tråkade så länge med mig, att jag slutligen måste giva honom det.

   Hǫnn kikað við dí heile vikun.

   Han arbetade hela veckan därmed.

   Hǫnn kikað i dý heile dægjĕnn.

   Han grälade därom hela dagen.

3. draga sig långsamt fram; gå eller köra sakta

   Histĕnn kikað fót um fót i ófǿreð.

   Hästen gick långsamt, fot för fot, i det dåliga väglaget.

4. gå sakta, framskrida; draga tungt och med ansträngning

   Hǫnn kikað endteligt fræmm við læssĕð.

5. smårycka, säges om hästar eller den, som drager något och blått smårycker och ej vill taga uti med kraft, när han skall draga åstad lasset

Etymologi: Jämför norska kika, keka, "arbeta utan resultat" m. m., hjältländska kik, "anstränga sig för att svälja något"; besläktat med isländska keika, "böja bakåt".

Besläktade ord: kikl, kikal, kikalundum

Sammansättningar: kikahust’

Jämför: seka