klänning

Svenska

Substantiv

Böjningar av klänning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klänning	klänningen	klänningar	klänningarna
Genitiv	klännings	klänningens	klänningars	klänningarnas

klänning

• uttal: ˈklɛ̀nɪŋ

1. (kläder) klädesplagg bestående av kjol och överdel i ett

   1796 (12 dec): Skämtsamma Skrifter af August von Kotzebue. Öfwersättning. (Stockholmsposten):

   Gertrud bar en violet klädning; en gyllene kedja smög sig omkring hennes smala lif och sänkte sig ned i hennes Jungfrusköte.

   Varianter: klädning (ålderdomligt)

   Etymologi: Av fornsvenska klædhning (jämför klädning), en avledning till kläda, i betydelsen "klädedräkt". Belagt i språket sedan 1774 i dess nuvarande betydelse.

   Sammansättningar: aftonklänning, balklänning, bomullsklänning, brudklänning, bröllopsklänning, dansklänning, finklänning, gravidklänning, kappklänning, klänningsfåll, klänningstyg, långklänning, mammaklänning, sammetsklänning, sommarklänning

Översättningar

Översättningar

• arabiska: فُسْتَان⁩ m (fustān)
• baskiska: soineko ^(eu)
• bokmål: kjole ^(no) m
• engelska: dress ^(en), robe ^(en)
• finska: mekko ^(fi), leninki ^(fi)
• franska: robe ^(fr) f
• hebreiska: שִׂמְלָה ^(he) f (simlá)
• isländska: kjóll ^(is) m
• italienska: vestito ^(it) m
• jiddisch: קלייד n (kleyd)
• nederländska: jurk ^(nl)
• nynorska: kjole m
• polska: sukienka ^(pl) f
• portugisiska: vestido ^(pt) m, veste ^(pt) f, vestuário ^(pt) m
• ryska: платье ^(ru) n
• spanska: vestido ^(es) m
• svensk romani: ising u
• tyska: Kleid ^(de) n